Что нового Оглавление Поиск Закладки Словарь Вход EN / RU
Адрес: Комментарии >> Комментарии к корзине наставлений >> Комментарии к собранию кратких наставлений >> Комментарий к Дхаммападе >> 1. Yamakavaggo >> 11,12 строфы - История старшего монаха Сарипутты
номера страниц: никакие PTS VRI Thai Myanmar | примечания: вкл. выкл. | вид для печати: открыть
<< Назад 11,12 строфы - История старшего монаха Сарипутты Далее >>
Закладка

"Uruvelakassapādayo pana kiṃ kammaṃ kariṃsu, bhante"ti? "Tepi arahattameva patthetvā puññāni kariṃsu. Ito hi dvenavutikappe tisso phussoti dve buddhā uppajjiṃsu. Phussabuddhassa mahindo nāma rājā pitā ahosi. Tasmiṃ pana sambodhiṃ patte rañño kaniṭṭhaputto paṭhamaaggasāvako purohitaputto dutiyaaggasāvako ahosi. Rājā satthu santikaṃ gantvā – 'jeṭṭhaputto me buddho, kaniṭṭhaputto paṭhamaaggasāvako, purohitaputto dutiyaaggasāvako'ti te oloketvā, 'mameva buddho, mameva dhammo, mameva saṅgho, namo tassa bhagavato arahato sammāsambuddhassā'ti tikkhattuṃ udānaṃ udānetvā satthu pādamūle nipajjitvā, 'bhante, idāni me navutivassasahassaparimāṇassa āyuno koṭiyaṃ nisīditvā niddāyanakālo viya aññesaṃ gehadvāraṃ agantvā yāvāhaṃ jīvāmi, tāva me cattāro paccaye adhivāsethā'ti paṭiññaṃ gahetvā nibaddhaṃ buddhupaṭṭhānaṃ karoti. Rañño pana aparepi tato puttā ahesuṃ. Tesu jeṭṭhassa pañca yodhasatāni parivārāni, majjhimassa tīṇi, kaniṭṭhassa dve. Te 'mayampi bhātikaṃ bhojessāmā'ti pitaraṃ okāsaṃ yācitvā alabhamānā punappunaṃ yācantāpi alabhitvā paccante kupite tassa vūpasamanatthāya pesitā paccantaṃ vūpasametvā pitu santikaṃ āgamiṃsu. Atha ne pitā āliṅgitvā sīse cumbitvā, 'varaṃ vo, tātā, dammī'ti āha.

пали english - E.W. Burlingame Комментарии
"Uruvelakassapādayo pana kiṃ kammaṃ kariṃsu, bhante"ti? But, Reverend Sir, what work of merit was performed by the three brothers Kassapa: Uruvelā-Kassapa, Nadī-Kassapa, and Gayā-Kassapa?
"Tepi arahattameva patthetvā puññāni kariṃsu. They also performed works of merit, making an Earnest Wish to attain Arahatship.
Ito hi dvenavutikappe tisso phussoti dve buddhā uppajjiṃsu. Ninety-two cycles of time in the past, two Buddhas appeared in the world at the same time, Tissa and Phussa;
Phussabuddhassa mahindo nāma rājā pitā ahosi. Phussa’s father was King Mahinda.
Tasmiṃ pana sambodhiṃ patte rañño kaniṭṭhaputto paṭhamaaggasāvako purohitaputto dutiyaaggasāvako ahosi. When Phussa attained Enlightenment, the king’s youngest son became his Chief Disciple, and the son of the house-priest became his Second Disciple
Rājā satthu santikaṃ gantvā – 'jeṭṭhaputto me buddho, kaniṭṭhaputto paṭhamaaggasāvako, purohitaputto dutiyaaggasāvako'ti te oloketvā, 'mameva buddho, mameva dhammo, mameva saṅgho, namo tassa bhagavato arahato sammāsambuddhassā'ti tikkhattuṃ udānaṃ udānetvā satthu pādamūle nipajjitvā, 'bhante, idāni me navutivassasahassaparimāṇassa āyuno koṭiyaṃ nisīditvā niddāyanakālo viya aññesaṃ gehadvāraṃ agantvā yāvāhaṃ jīvāmi, tāva me cattāro paccaye adhivāsethā'ti paṭiññaṃ gahetvā nibaddhaṃ buddhupaṭṭhānaṃ karoti. The king went to the Teacher and said, “My oldest son is the Buddha, my youngest son is Chief Disciple, and the son of my house-priest is Second Disciple.” And looking upon the three, he said, “My very own is the Buddha, my very own is the Law, my very own is the Order.” And thrice he breathed forth the Solemn Utterance, “Praise be unto Him that is Highly Exalted, All-Worthy, Supremely Enlightened.” Then he prostrated himself before the feet of the Teacher and said, “Reverend Sir, now, at the end of a life lasting ninety thousand years, it is time, as it were, for me to sit down and close my eyes in slumber. So long as I live, go not to the door of others’ houses, but receive the Four Requisites from me alone.” Having thus obtained the Teacher’s consent,
Rañño pana aparepi tato puttā ahesuṃ. the king thereafter ministered to him regularly.
Tesu jeṭṭhassa pañca yodhasatāni parivārāni, majjhimassa tīṇi, kaniṭṭhassa dve. Now the king had three other sons besides, the eldest of whom had a retinue of five hundred soldiers, the middlemost three, and the youngest two.
Te 'mayampi bhātikaṃ bhojessāmā'ti pitaraṃ okāsaṃ yācitvā alabhamānā punappunaṃ yācantāpi alabhitvā paccante kupite tassa vūpasamanatthāya pesitā paccantaṃ vūpasametvā pitu santikaṃ āgamiṃsu. Now the king had three other sons besides, the eldest of whom had a retinue of five hundred soldiers, the middlemost three, and the youngest two. Succeeding in restoring order on the frontier, they returned to their father.
Atha ne pitā āliṅgitvā sīse cumbitvā, 'varaṃ vo, tātā, dammī'ti āha. Their father embraced them, kissed their heads, and said to them, “Dear sons, I grant you whatever you desire.”