Что нового Оглавление Поиск Закладки Словарь Вход EN / RU
Адрес: Комментарии >> Комментарии к корзине наставлений >> Комментарии к собранию кратких наставлений >> Комментарий к Дхаммападе >> 13. Lokavaggo >> 176 строфа - история о девушке Чинче
номера страниц: никакие PTS VRI Thai Myanmar | примечания: вкл. выкл. | вид для печати: открыть
<< Назад 176 строфа - история о девушке Чинче Далее >>
Закладка

Tadā kiresā mahāpadumakumārassa bodhisattassa mātu sapattī rañño aggamahesī hutvā mahāsattaṃ asaddhammena nimantetvā tassa manaṃ alabhitvā attanāva attani vippakāraṃ katvā gilānālayaṃ dassetvā "tava putto maṃ anicchantiṃ imaṃ vippakāraṃ pāpesī"ti rañño ārocesi. Rājā kuddho mahāsattaṃ corapapāte khipi. Atha naṃ pabbatakucchiyaṃ adhivatthā devatā paṭiggahetvā nāgarājassa phaṇagabbhe patiṭṭhapesi. Nāgarājā taṃ nāgabhavanaṃ netvā upaḍḍharajjena sammānesi. So tattha saṃvaccharaṃ vasitvā pabbajitukāmo himavantappadesaṃ patvā pabbajitvā jhānābhiññāyo nibbattesi. Atha naṃ eko vanacarako disvā rañño ārocesi. Rājā tassa santikaṃ gantvā katapaṭisanthāro sabbaṃ taṃ pavattiṃ ñatvā mahāsattaṃ rajjena nimantetvā tena "mayhaṃ rajjena kiccaṃ natthi, tvaṃ pana dasa rājadhamme akopetvā agatigamanaṃ pahāya dhammena rajjaṃ kārehī"ti ovadito uṭṭhāyāsanā roditvā nagaraṃ gacchanto antarāmagge amacce pucchi – "ahaṃ kaṃ nissāya evaṃ ācārasampannena puttena viyogaṃ patto"ti? "Aggamahesiṃ nissāya, devā"ti. Rājā taṃ uddhaṃpādaṃ gahetvā corapapāte khipāpetvā nagaraṃ pavisitvā dhammena rajjaṃ kāresi. Tadā mahāpadumakumāro satthā ahosi, mātu sapattī ciñcamāṇavikāti.

пали english - E.W. Burlingame Комментарии
Tadā kiresā mahāpadumakumārassa bodhisattassa mātu sapattī rañño aggamahesī hutvā mahāsattaṃ asaddhammena nimantetvā tassa manaṃ alabhitvā attanāva attani vippakāraṃ katvā gilānālayaṃ dassetvā "tava putto maṃ anicchantiṃ imaṃ vippakāraṃ pāpesī"ti rañño ārocesi. At that time, it appears, Ciñcā Māṇavikā was reborn as one of the chief consorts of the king, fellow-wife of the mother of the Future Buddha, Prince Mahā Paduma. She invited the Great Being to lie with her, and when he refused to do so, disfigured her own body with her own hands, feigned sickness, and told the king, “Your son brought me to this pass because I would not lie with him.”
Rājā kuddho mahāsattaṃ corapapāte khipi. The king,hearing this, was filled with rage, and straightway flung the Great Being down Robbers’ Cliff.
Atha naṃ pabbatakucchiyaṃ adhivatthā devatā paṭiggahetvā nāgarājassa phaṇagabbhe patiṭṭhapesi. The deity dwelling in the mountain chasm cared for him and placed him safe and sound within the hood of the King of the Dragons.
Nāgarājā taṃ nāgabhavanaṃ netvā upaḍḍharajjena sammānesi. The King of the Dragons carried him to the Abode of the Dragons and honored him by conferring upon him half his kingly power.
So tattha saṃvaccharaṃ vasitvā pabbajitukāmo himavantappadesaṃ patvā pabbajitvā jhānābhiññāyo nibbattesi. After the Great Being had dwelt there for a year, he conceived a desire to adopt the life of a religious. Accordingly he went to the Himālaya country, adopted the life of a religious, and in the course of time developed by the practice of Ecstatic Meditation the Supernatural Faculties
Atha naṃ eko vanacarako disvā rañño ārocesi. Now a certain forester happened to see him there and reported the matter to the king.
Rājā tassa santikaṃ gantvā katapaṭisanthāro sabbaṃ taṃ pavattiṃ ñatvā mahāsattaṃ rajjena nimantetvā tena "mayhaṃ rajjena kiccaṃ natthi, tvaṃ pana dasa rājadhamme akopetvā agatigamanaṃ pahāya dhammena rajjaṃ kārehī"ti ovadito uṭṭhāyāsanā roditvā nagaraṃ gacchanto antarāmagge amacce pucchi – "ahaṃ kaṃ nissāya evaṃ ācārasampannena puttena viyogaṃ patto"ti? Thereupon the king went to him, exchanged friendly greetings with him, learned what had happened, and offered to bestow his kingdom upon the Great Being. The Great Being, however, declined his offer and admonished him as follows, “For my part, I have no desire to rule. But as for you, do you keep unimpaired the Ten Royal Virtues, avoid evil courses, and rule your kingdom justly.” Thereupon the king arose from his seat in tears and went back to the city. On the way thither he asked his ministers, “Through whose fault was I separated from one endowed with such uprightness?”
"Aggamahesiṃ nissāya, devā"ti. “Your chief consort was to blame for this, your majesty.”
Rājā taṃ uddhaṃpādaṃ gahetvā corapapāte khipāpetvā nagaraṃ pavisitvā dhammena rajjaṃ kāresi. Thereupon the king had her taken by the heels and flung head foremost down Robbers’ Cliff. And entering his city, thenceforth he ruled his kingdom justly.
Tadā mahāpadumakumāro satthā ahosi, mātu sapattī ciñcamāṇavikāti. At that time Prince Mahā Paduma was the Great Being, and the fellow-wife of his mother was Ciñcā Māṇavikā. End of Story of the Past.