Закладка |
184.
"Atthi, bhikkhave, catuppadaṃ veyyākaraṇaṃ yassuddiṭṭhassa viññū puriso nacirasseva paññāyatthaṃ ājāneyya. Uddisissāmi vo [uddiṭṭhassāpi (ka.)], bhikkhave, ājānissatha me ta"nti? "Ke ca mayaṃ, bhante, ke ca dhammassa aññātāro"ti? Yopi so, bhikkhave, satthā āmisagaru āmisadāyādo āmisehi saṃsaṭṭho viharati tassa pāyaṃ evarūpī paṇopaṇaviyā na upeti – 'evañca no assa atha naṃ kareyyāma, na ca no evamassa na naṃ kareyyāmā'ti, kiṃ pana, bhikkhave, yaṃ tathāgato sabbaso āmisehi visaṃsaṭṭho viharati. Saddhassa, bhikkhave, sāvakassa satthusāsane pariyogāhiya [pariyogāya (sī. pī. ka.), pariyogayha (syā. kaṃ.)] vattato ayamanudhammo hoti – 'satthā bhagavā, sāvakohamasmi; jānāti bhagavā, nāhaṃ jānāmī'ti. Saddhassa, bhikkhave, sāvakassa satthusāsane pariyogāhiya vattato ruḷhanīyaṃ [rumhaniyaṃ (sī. pī.)] satthusāsanaṃ hoti ojavantaṃ. Saddhassa, bhikkhave, sāvakassa satthusāsane pariyogāhiya vattato ayamanudhammo hoti – 'kāmaṃ taco ca nhāru ca aṭṭhi ca avasissatu, sarīre upasussatu [upasussatu sarīre (sī.), sarīre avasussatu (ka.)] maṃsalohitaṃ, yaṃ taṃ purisathāmena purisavīriyena purisaparakkamena pattabbaṃ na taṃ apāpuṇitvā vīriyassa saṇṭhānaṃ [santhānaṃ (sī. syā. pī.)] bhavissatī'ti. Saddhassa, bhikkhave, sāvakassa satthusāsane pariyogāhiya vattato dvinnaṃ phalānaṃ aññataraṃ phalaṃ pāṭikaṅkhaṃ – diṭṭheva dhamme aññā, sati vā upādisese anāgāmitā"ti.
|
пали |
english - Бхиккху Бодхи |
русский - khantibalo |
Комментарии |
184."Atthi, bhikkhave, catuppadaṃ veyyākaraṇaṃ yassuddiṭṭhassa viññū puriso nacirasseva paññāyatthaṃ ājāneyya.
|
25 "Bhikkhus, there is a four-phrased statement, and when it is recited a wise man would quickly understand it.[710]
|
|
|
Uddisissāmi vo [uddiṭṭhassāpi (ka.)], bhikkhave, ājānissatha me ta"nti?
|
I shall recite it to you, bhikkhus.Try to understand it."
|
|
|
"Ke ca mayaṃ, bhante, ke ca dhammassa aññātāro"ti?
|
"Venerable sir, who are we that we should understand the Dhamma?"
|
|
|
Yopi so, bhikkhave, satthā āmisagaru āmisadāyādo āmisehi saṃsaṭṭho viharati tassa pāyaṃ evarūpī paṇopaṇaviyā na upeti – 'evañca no assa atha naṃ kareyyāma, na ca no evamassa na naṃ kareyyāmā'ti, kiṃ pana, bhikkhave, yaṃ tathāgato sabbaso āmisehi visaṃsaṭṭho viharati.
|
26. "Bhikkhus, even with a teacher who is concerned with material things, an heir to material things, attached to material things, such haggling [by his disciples] would not be proper: 'If we get this, we will do it; if we don't get this, we won't do it'; so what [should be said when the teacher is] the Tathagata, who isutterly detached from material things?
|
|
|
Saddhassa, bhikkhave, sāvakassa satthusāsane pariyogāhiya [pariyogāya (sī. pī. ka.), pariyogayha (syā. kaṃ.)] vattato ayamanudhammo hoti – 'satthā bhagavā, sāvakohamasmi; jānāti bhagavā, nāhaṃ jānāmī'ti.
|
27. "Bhikkhus, for a faithful disciple who is intent on fathoming the Teacher's Dispensation, it is proper that he conduct himself thus: 'The Blessed One is the Teacher, I am a disciple; the Blessed One knows, I do not know.'
|
|
|
Saddhassa, bhikkhave, sāvakassa satthusāsane pariyogāhiya vattato ruḷhanīyaṃ [rumhaniyaṃ (sī. pī.)] satthusāsanaṃ hoti ojavantaṃ.
|
For a faithful disciple who is intent on fathoming the Teacher's Dispensation, the Teacher's Dispensation is nourishing and refreshing.
|
|
|
Saddhassa, bhikkhave, sāvakassa satthusāsane pariyogāhiya vattato ayamanudhammo hoti – 'kāmaṃ taco ca nhāru ca aṭṭhi ca avasissatu, sarīre upasussatu [upasussatu sarīre (sī.), sarīre avasussatu (ka.)] maṃsalohitaṃ, yaṃ taṃ purisathāmena purisavīriyena purisaparakkamena pattabbaṃ na taṃ apāpuṇitvā vīriyassa saṇṭhānaṃ [santhānaṃ (sī. syā. pī.)] bhavissatī'ti.
|
"For a faithful disciple who is intent on fathoming the Teacher's Dispensation, it is proper that he conduct himself thus: 'Willingly, let only my skin, sinews, and bones remain, and let the flesh and blood dry up on my body, but my energy shall not be relaxed so long as I have not attained what can be attained by manly strength, manly energy, and manly persistence.'[711]
|
"For a faithful disciple who is intent on fathoming the Teacher's Dispensation, it is proper that he conduct himself thus: 'Willingly, let only my skin, sinews, and bones remain, and let the flesh and blood dry up on my body, but my energy shall not be relaxed so long as I have not attained what can be attained by manly strength, manly energy, and manly persistence.'[711]
|
|
Saddhassa, bhikkhave, sāvakassa satthusāsane pariyogāhiya vattato dvinnaṃ phalānaṃ aññataraṃ phalaṃ pāṭikaṅkhaṃ – diṭṭheva dhamme aññā, sati vā upādisese anāgāmitā"ti.
|
For a faithful disciple who is intent on fathoming the Teacher's Dispensation, one of two fruits may be expected: either final knowledge here and now or, if there is a trace of clinging left, non-return."
|
|
|